Herren säger: "Se, jag lever i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och dödsriket" Upp 1: 18.

Är varje människas dödsögonblick bestämt redan före hennes födelse? Nej. Det ser vi till exempel i konung Hiskias liv. Vi läser i Jesajas boks 38:de kapitel: "Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk; och profeten Jesaja, Amos' son, kom till honom och sade till honom: "Så säger Herren: Beställ om ditt hus; ty du måste dö och skall icke tillfriskna." Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till Herren. — Då kom Herrens ord till Jesaja; han sade: 'Gå och säg till Hiskia: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skall föröka din livstid med femton år."Vi ser alltså, att Herren kan förlänga en människas liv, när han finner det lämpligt. Många småttingar skulle ha dött, om inte goda läkare hade skyndat till deras hjälp som Herrens redskap. Många sjuka skulle ha gått över gränsen, om inte skickliga kirurger hade kommit till undsättning. Herren kan således förlänga en människas livstid, då han så finner för gott. Och därför måste vi säga, att ingens dödsdag är bestämd före födelsen. Men fastän det är på det sättet, måste vi dock minnas, att Herren ensam har livets och dödens nycklar. Inte ens de bästa läkare förmår något, då en människas dödsstund är inne. Också detta har vi många gånger fått erfara.

Därför är det gott att minnas, att ingen dör förr eller senare än Herren har bestämt. Ingen dör av en tillfällighet, fastän många bilolyckor kan verka slumpartade. Livet beror inte någonsin på en blind slump, det är i Herrens hand. Därför är det viktigt, att vi på sjuk-bädden gör som Hiskia: vänder oss till Herren. Vi får som Hiskia be, att Herren skall förlänga vårt liv, om det så skulle kunna bli andra till välsignelse. Och om Herren verkligen anser det, så kommer han att förlänga det.

Det viktigaste av allt är bara, att vi i alla förhållanden vilar i Herrens händer och i hans vilja och i våra medmänniskor endast ser Herrens redskap. Detta hjälper oss att bli fria från den inre spänning, som ibland vill få makt med oss, när vi tänker på vår sista stund. Den kommer inte en sekund tidigare eller senare än Herren bestämt. Och Herren har bestämt, att den skall komma vid den för oss allra lägligaste tidpunkten.

Månget dödsfall är för oss en gåta. Då ett fem dagar gammalt spädbarn går in i evigheten, förstår vi inte, varför det alls blivit fött. Då en lovande yngling rycks bort i livets blommande vår, känns också detta som ett hårt slag av "ödet". Men bakom allt detta står den Herre, som ensam har dödens och dödsrikets nycklar. Han ensam är den, som kan öppna och tillsluta. Ingen annan. Må detta vara vår tröst också inför gåtfulla dödsfall och när vår egen dödsstund är inne.

Herre, lär mig betänka, att jag måste dö, så att jag får ett vist hjärta. Hjälp mig att i allt nöja mig med din vilja, också inför ofattbara dödsfall. Hjälp mig också att med glädje lämna denna värld, 'när min egen dödsstund är inne.