30 November

"Och du begär stora ting för dig! Begär icke något sådant; ty se, jag skall låta olycka komma över all kött, säger HERREN, men dig skall jag låta vinna ditt liv såsom ett byte, till vilken ort du än må gå." Jer 45: 5.

DETTA löftesord är givet för svåra tider med försäkran om liv och trygghet mitt under de värsta trångmål. "Dig skall jag låta vinna ditt liv såsom ett byte." Det torde väl passa in på vår egen tid, som blir svårare, ju mer vi närma oss tidsålderns ände och "vedermödans tid"

Vad menas med att "vinna sitt liv såsom ett byte"? Det betyder, att det ryckts ur fördärvarens käftar, liksom lammet rycktes av David ur lejonets gap. Det innebär icke, att vi fått lämna platsen, där striden rasar, men det betyder, att ett bord dukats i våra fienders åsyn, att vi äga ett skydd för stormarna, ett fäste mitt i fiendehopen, och att livet bevaras trots ständig nöd. Vi se detta i berättelsen om Pauli räddning, då det blev honom så svårt, att han till och med misströstade om livet. Men den gudomliga hjälpen kom, ehuru han fick behålla törntaggen i köttet, på det att Kristi kraft skulle vila över honom och Kristi nåd vara honom nog. Herre, låt mig "vinna mitt liv såsom ett byte" och i dag segra i de största svårigheterna.

Vi bedja ofta om att bli befriade från trångmål; vi tro till och med att vi skola bli det. Men vi bedja icke om att vara sådana vi borde, då trångmålen möta oss; att kunna härda ut i dem, medvetna om att vi äro i Herrens hand, skyddade av Honom, så att vi oskadda kunna leva i deras mitt. Fyrtio dygn fick Frälsaren vara med satan i öknen, och detta under särskilt prövande omständigheter, då Hans mänskliga natur var försvagad på grund av brist på föda och vila. Ugnen uppeldades sju gånger mer än vanligt, men de tre hebreiska ynglingarna voro mitt i lågorna lika lugna och sansade inför tyrannens sista tortyrredskap, som de voro inför honom själv, förrän tiden för deras befrielse var inne. Hela natten var Daniel bland lejonen, och då han blev tagen upp ur gropen, "kunde man icke upptäcka någon skada på honom; ty han hade trott på sin Gud". De kunde leva i fiendens närhet emedan de levde nära Grd.

Från "Källor i öknen" av Mrs. Chas. E. Cowman.