Då vi ligger allvarligt sjuka, kan vi inte undvika den tanken, att denna sjukdom kanske leder till döden. Och även om vi inte för tillfället är så sjuka, att liemannen står alldeles bredvid vår bädd, så vet vi ändå med säkerhet, att han närmar sig, även om han ännu är på några års avstånd. Varje dödlig människa måste mycket allvarligt ställa in sig på den tanken, för det ögonblicket är i alla fall oundvikligt för var och en av oss.

Då jag själv på sjukbädden tvingats att syssla också med denna tanke, har det ibland gått så, att Herren fullständigt tagit bort all dödsfruktan från mig. Jag minns mycket väl, hur det gick till första gången. Då en svår sjukdom fört mig till dödens portar, förhärligade Gud detta sitt ord för mig: "Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin se döden" Joh 8: 51.

I urförsamlingen räknade man inte alls med döden. Av Hebréerbrevet framgår det, att de kristna trodde, att Herren tagit bort också den. Man väntade på Herrens Jesu andra tillkommelse, då han skall rycka bort de sina från jorden till Lammets bröllop. Man räknade inte med döden, utan fäste sin blick på Herren Jesus Kristus.

När man ligger sjuk, är det outsägligt ljuvligt att se på Herren och vänta på hans tillkommelse så, att man inte alls ser döden och den mörka graven. Jesus har lovat de sina, att de inte skall se döden. Visserligen måste också de gå genom dödens port till det eviga livet, om de nu inte hör till den generation, som verkligen får uppleva Herrens underbara tillkommelse. Visserligen måste också de kroppsligen genomgå dödsprocessen, men deras ande kommer inte att se döden, utan Herren.

Det är därför mycket viktigt, att ditt förhållande till Gud blir så rent, klart och förtroligt, att du verkligen kan invänta Herrens ankomst, när människorna omkring dig väntar på döden. Den stunden behöver ju inte på något sätt vara alldeles nära förestående, men den stunden kommer i alla fall en gång. Och därför är det bra att nu rena sitt samvete och två sina kläder i Lammets blod, så att man alltid är färdig till avfärd, närhelst Herrens kallelse ljuder.

Då jag legat sjuk och tänkt över denna sak, har jag ofta föreställt mig min död på följande sätt:

Herren uppenbarar sig där vid min fotända. Min andes ögon öppnas nu för att se hans verklighet. Jag beundrar hans outsägliga härlighet och mildhet och jag hör honom säga:

"Nu far vi härifrån den här kalla källarvåningen till mina härliga boningar. Nu är din arbetsdag här på jorden slut. Ett stort uppdrag väntar dig i den osynliga världen. Nu far vi dit för att fortsätta arbetet."

Herre, ge mig nåden att varje ögonblick
vara färdig att fara härifrån. Tag bort
dödsfruktan. Ge mig ett härligt evighetshopp.
Hjälp, att jag inte alls tänker på döden
utan bara väntar på din ankomst.