"Vi voro på allt sätt i trångmål" 2 Kor 7: 5.

VARFÖR leder Gud oss på detta sätt, och varför tillåter Han prövningen bliva så svår och långvarig? För det första framträda Hans alltillräckliga nåd och kraft vida bättre, än om vi vore fritagna från trångmål och prövningar.

Det gör oss mer medvetna om vårt beroende av Gud? Hans fostran går ut på att lära oss bero av Honom, att förbliva i Hans hand och lita på, att Han har omsorg om oss.

Denna ställning intog Jesus själv, och Hans önskan är, att också vi skola göra det, icke i egen kraft utan med vår hand sluten i Hans och i ett absolut beroende, som icke tillåter oss taga ett steg på egen hand. Det är endast i prövningens skola Gud kan lära oss trons svära läxa. Värdet härav överstiger vida ett liv i lycka och ro.

Då vi en gång lärt oss trons läxa, ha vi därmed gjort en vinst för evigheten och förvärvat oss en skatt, vars värde aldrig förgår. Utan tro skall själva rikedomen lämna oss fattiga.

"Andra har Han hjälpt",
varför icke mig?
Andra har Han givit
liv och frid i sig;
andra har Han botat
för vad ont som helst,
skulle jag då icke
ur min nöd bli frälst?

O, hur mången börda
Han har lyft av,
månne Han då icke
har för min en grav?
Månne ej Hans hälsning
klingar och till mig:
"Säg, mig barn, vad vill du
Jag skall göra dig?"

Lär mig då, o Herre,
lita helt på Dig;
gör Ditt ord till sanning
mer och mer för mig!
Har du hjälpt andra,
lär och mig i tron
vänta hjälp och höja
min lovsångston.
L. S.