"Vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill änden hålla fast vår första tillförsikt." Hebr 3: 14.

DET är det sista steget, som vinner. Under ''Kristens resa'' fanns det ingen plats, där så många faror lurade, som platsen utanför portarna till den himmelska staden. Där reste sig "Tvivlens slott". "Den Förtrollade marken" förledde den trötte pilgrimen att falla i en ödesdiger slummer. Då de himmelska höjderna i all sin skönhet te sig för våra blickar, bjuda oss helvetets portar det mest ihärdiga motstånd och gömma på dödliga faror. "Låtom oss icke förtröttas att göra vad gott är; ty om vi icke uppgivas, så skola vi, när tiden är inne, få inbärga vår skörd." "Löpen - för att vinna lönen."

Skall med dem som vägen finna
även jag till målet hinna,
skall med dem som övervinna,
jag ock stå för Lammets tron en gång? —
Om du blott på mig vill skåda,
låta mig i allting råda,
skall ock dig jag sist benåda
att för tronen sjunga Lammets sång. —

Stundom är jag oförvägen
och till högmod lätt benägen.
Stundom blir jag trött av vägen,
då det mörknar över törnströdd stig. —
Lyssnar du till storm och bölja,
kan du mig ej troget följa,
och jag måste mig fördölja
för att locka barnet hem till mig. —

Men, när frestaren lägger snaran
så, att ny var stund är faran,
hur skall då med helgonskaran
mer än segrare i allt jag bli?
Mer än frestaren förmår jag,
mellan dig och snaran står jag,
hur den binder, väl förstår jag.
På mitt kors jag bröt var länk däri.
Henrik Schager