14 Januari

"Han driver ut sina får." Joh 10: 4, eng. övers.

ACK, detta är svårt både för Honom och för oss — svårt för oss att bryta upp, men lika svårt för Honom att vålla oss smärta. Dock det måste ske. Det vore icke nyttigt för vår sanna välfärd att för alltid stanna på samma behagliga plats. Han för oss därför ut. Fållan blir övergiven och fåren måste ströva omkring på de farliga bergssluttningarna. Arbetarna måste drivas ut att skörda, annars gå de gyllene kornen förlorade.

Fatta mod! Det vore icke heller väl för oss att stanna kvar, då Han har beslutat annorlunda. Om Guds kärleksfulla hand för oss ut, kan detta ej betyda annat än gott. I Hans namn framåt till gröna ängar och stilla vatten och höga berg! Han går framför dig. Vad där än kommer i din väg, så har Han mött det förut. Trons öga kan alltid framför sig urskilja Hans mäktiga gestalt. Där det icke sker, är det farligt att draga vidare. Vår Frälsare har själv prövat allt det du nu måste genomgå. Han skulle aldrig tillstädja allt detta, om Han icke visste, att vägen ej kan bli för tung för din fot, ej heller för påkostande för din kraft. Lägg det på hjärtat! Detta är ett välsignat liv — ingen ängslan, intet tryck under bördan av det, som ligger framför oss, ingen omsorg för nästa steg, ingen otålighet över att ej själv få välja vägen, blott sakta framåt steg för steg i Herdens spår.

Välj aldrig själv mitt hjärta, en väg att vandra på
fast den kan god dig tyckas, Guds väg är bäst ändå.
"Se, Herrens tjänarinna", o, vare det mitt svar
för vägen och för målet, som Gud i sikte har.

Och visar Gud mig vägen — om jämnad eller svår —
jag vet, att vid Hans ledning så trygg jag frammat går.
Ett steg, ett steg i sänder, men varje steg förvisst
mig närmar emot målet, som klarna skall till sist.

I tro Guds vänner vandrat. I tro gick Abraham
på Herrens bud allena sin dunkla bana fram.
Hjälp mig att också vandra i tro på vad du sagt
och lita blott på Ordet, vari din kraft du lagt
.
— Selma Holmgren

Österlandets herde gick alltid i spetsen för hjorden. Varje angrepp, som riktades mot den mötte han först. Likaså går Gud i spetsen för oss. Han är i morgondagen. Det är morgondagen människorna frukta för. Gud är redan i den. Varje ny dag har passerat Honom, innan den når oss. — F. B. M.

Kom du, som tunga omsorger bär,
du skall få ro, du skall få ro,
du skall få ro i nustund, som är,
trygg i min omsorg bo.
Dagen, som kommer, se, den är min,
stund, som är inne blott den är din.
Slut i min kärlek gårdagen in,
så skall din själ fä ro.

— Henrik Schager

Från "Källor i öknen" av Mrs. Chas. E. Cowman.