19 Maj

"Och se, innan han hade slutat att tala — — —. Och han sade: 'Lovad vare Herren — — — som icke har tagit sin nåd och trofasthet ifrån min Herre!'" 1 Mos 24: 15-27.

VARJE rätt bön är besvarad redan innan den är avslutad, "innan han hade slutat att tala". Och detta på grund av att Gud förbundit sig därtill genom sitt ord; Vadhels I bedjen om i Kristi namn (d. v. s. förenade med Kristus samt i överensstämmelse med Hans vilja) och tro, skall vederfaras eder. Var gång vi uppfyllt dessa enkla villkor, kunna vi vara förvissade om att vår bön blivit beviljad och uppfylld i himlen redan medan vi bedja. Det synliga svaret kan komma till oss härnere på jorden långt senare. Men Guds Ord kan icke slå fel. Därför göra vi väl i att sluta varje bön med tacksägelse till Honom, som aldrig vill taga sin nåd och trofasthet ifrån oss. (Läs Dan 9: 20-27 och 10: 12.)

Då vi vänta på någon ny välsignelse från Gud, är det av vikt, att vi intaga en ställing av tro samt bedja och handla, som om vi redan motagit välsignelsen. Vi bör tala med Herren just som om Han redan har hört oss. Hela tyngden av våra behov måste vi lägga på Honom och taga det som en given sak, att Han fyller behovet nu och framledes. Detta är att förbliva i en ställning av tro.

Då kvinnan ingått äktenskap, har hon med detta steg inträtt i en ny ställning och hon handlar och verkar härefter i överensstämmelse därmed. På samma sätt väntar Herren, att vi, då vi mottagit Honom såsom vår Frälsare, Heliggörare, Läkare och Förlossare, intaga den plats, där Han möter vårt behov, för att finna, att Han till fullo motsvarar alla våra förväntningar.

Bed i tro på Jesu namn!
Inför Gud det ensamt gäller.
Tron på Jesusnamnet ställer
dig vid öppen fadersfamn.

Bed i tro! Gud svar berett
på vår bön, som Anden leder.
Herren verkar, när du beder,
under gör förrän du bett.

Bed i tro, som vågar stå
glad och viss med öppna händer
sträckta uppåt! Som ej vänder
åter, men blott fram kan gå.

Bed i tro! Gud väntar blott,
att din troshand skall beröra
Honom själv. Han gläds att göra
mer än bedja du förmått.

Från "Källor i öknen" av Mrs. Chas. E. Cowman.