7 Juni

"Var är Gud, min skapare, han som låter lovsånger ljuda mitt i natten?" Job 35: 10.

HAR DU haft en sömnlös natt, då du kastat dig oroligt av och an i den heta bädden i väntan på morgonens första stråle? Bed den helige Ande hjälpa dig att koncentrera dina tankar på Gud, din Skapare, och tro, att Han förmår fylla dina ensamma, svåra stunder med sång. Har ditt livs sol gått ned genom förlusten av någon du älskat? Kommer icke Gud just under sådana tider oss nära och talar om för oss, att Han behöver den käre, som gått bort. Han har kallat den brinnande anden att intaga sin plats i den ljusa, osynliga, frigjorda skaran för att där utföra en högre tjänst. Välla icke sångens toner fram vid en sådan tanke?

Sveper missmodets mörker över dig, och tryckes du ned under bördan av verkliga eller inbillade misslyckanden? Ingen förstår dig; dina vänner klandra dig. Men din Skapare nalkas dig och meddelar dig en sång — en hoppets sång, som är i samklang med den djupa, mäktiga musiken till Hans "vägar och gärningar". Var beredd att sjunga de sånger Gud giver dig.

Välsignad den smärta, som drev mig till Dig,
välsignad den nöd, som bedja mig lärde!
Och ser Du det nyttigt, så skona ej mig,
om luttrande elden mig också förtärde.

Om elden jag bett, om lågan så klar,
som skulle beständigt på altaret brinna,
och är detta vägen Du mig utsett har,
så vill jag ej annan försöka att finna.

Så brinne då elden Du sände till mig,
ja, brinne den, om den och helt mig förtärde!
Välsignad den smärta, som drev mig till Dig,
välsignad den nöd, som bedja mig lärde!

T. E.

Skeppets bärkraft och duglighet lär man känna först i stormen, och kraften i evangelium kan till fullo uppenbaras först i provets stund. Om Gud för oss skall kunna levandegöra sanningen i orden: "Han låter sången ljuda i natten", måste Han först skapa natten. —William Taylor

Från "Källor i öknen" av Mrs. Chas. E. Cowman.