15 Juli

"Detta är den seger som har övervunnit världen: vår tro." 1 Joh 5: 4.

Jag hör ej din Andes röst
i nattens ensliga timma,
jag fröjdas ej av din tröst
i smärtornas täta dimma.
Din närhet förnimmes ej.
Dig lämna? I evighet, nej!

Jag vet ej de dagars tal,
jag har att i mörker dväljas.
Jag känner ej vilka kval
av kropp och själ skola täljas,
jag smakar din frälsning ej
Förtvivla? I evighet, nej!

Jag ser ej väg eller stig
för mig över djupa vatten,
men skådar, Herre, till dig,
Du Morgonstjärna i natten.
Jag känner din vilja ej,
men knota? I evighet, nej!

Så komme då, vad du vill
i nåd och trofasthet sända!
Det skall alltsammans blott till
min genomfrälsning dock lända.
Så vilar jag i din famn
och viskar hoppfullt ditt namn.

St—en—

Att förtrösta, trots att det ser ut som vore man övergiven; att fortsätta att ropa ut i tomma rymden, utan att få något svar; att se världsmaskineriet trots alla enträgna böner oavbrutet mala på såsom av sig självt, utan att taga hänsyn till någons liv eller rubbas en hårsmån och likväl tro, att Gud med oändlig kärlek vakar över en; att ej åstunda något annat än det som kommer ur Guds hand och är avsett för en; att tåligt vänta, beredd att dö, av hunger och ej frukta något annat än att tron skall svika — detta är den seger, som övervinner världen, detta är i sanning tro.
— George Mac Donald

Från "Källor i öknen" av Mrs. Chas. E. Cowman.