"Han sade: 'Kom.' Då steg Petrus ut ur båten och begynte gå på vattnet och kom till Jesus. Men när han såg, huru stark vinden var, blev han förskräckt; och då han nu begynte sjunka, ropade han och sade: 'Herre, hjälp mig.' " Matt 14: 29-30.

PETRUS hade mitt under sina tvivel en liten tro, 'säger Bunyan, och bävande kom han fram till Jesus. Vi se här, att det synliga var för honom ett hinder. Då han en gång lagt ut på Mästarens befallning, hade han icke alls behövt oroa sig över vågorna, utan endast rikta blicken mot den ljusflod, som utgick från den plats, där Herren stod. Om också mörkret där bakom varit tio gånger så djupt, hade Petrus icke behövt fästa avseende därvid.

När Herrens röst ljuder över vattnen: "Kom, gå då dristigt fram. Se icke ens för ett ögonblick bort, från Honom. Icke skall du vinna seger genom att betrakta vågornas raseri, ej heller skall du få kraft genom att mäta vindens styrka. Att undersöka faran kan bli ditt fördärv, att tveka inför svårigheterna kan komma dem att växa dig över huvudet. Lyft dina ögon upp till bergen och gå framåt — ingen annan utväg finnes.

O, prövade själ, så tyngd utav sorg,
av lidandets börda så stor,
tro på Gud, ty Han är den säkraste borg,
det löfte Han gav i sitt ord.

Om solen är gömd bakom hotande sky,
är det mörkt i ditt hjärta, min vän?
om du blott vågar tro, skola skuggorna fly
och solen framstråla igen.

Om stormen är hård på tidernas hav,
var stilla i prövningens stund:
blicka uppåt till Gud ifrån vågornas grav
snart stormen förbytes i lugn.

När Petrus i tro uppå Mästaren såg,
så trygg över vattnet han gick
men i ångest han sjönk i brusande våg,
då böljorna fingo hans blick.