"Skulle jag icke dricka den kalk, som min Fader har givit mig?" Joh 18: 11.

GUD gör sig tusen gånger större möda med oss än mästaren med sitt konstverk. Med åtskilliga sorgens penseldrag och skickelsernas färger söker Han få oss i det skick, som i Hans ögon är det bästa. Låt oss blott i rätt sinne taga mot myrran Han tilldelar oss. Genom att skjuta kalken ifrån oss och icke akta på Guds verkande utan i stället hämma det, tillfoga vi själen obotlig skada. Människohjärtat kan ej förstå djupet av Guds kärlek, då Han iskänker oss den hälsosamma myrradrycken. I stället för att tacksamt taga emot den, låta vi den helt liknöjt passera, och dess verkan uteblir. Så sucka vi och klaga: "O Herre, jag känner mig så torr, och det är så mörkt därinne i hjärtat!" Kära barn, jag vill säga dig något, öppna ditt hjärta för smärtan, och den skall göra dig andligen mer rik, än vad alla dina fromma känslor kunde göra dig. — Tauler.

Den smärta, som till jorden trycker neder,
den sorg, för vilken ingen tycks ha tröst,
den själen blott för himlen mer bereder
och bringar närmare till Jesu bröst.

Var stilla, själ! Att lida är att leva,
du sår för evigheten ut ett frö.
Var nöjd med Herrens vilja; eftersträva
blott himlens fröjder, vilka aldrig dö.

De tårar osedda till jorden falla,
de läggas i Hans lägel en och en;
och där förvandlas de till pärlor alla
och gnistra i ett överjordiskt sken.

Var sorg vi bära här med Jesu sinne
och som sin rot har sänkt uti Hans grav,
den skall i himlen vara blott ett minne
utav det skönaste, som jorden gav.
L. H