22 Februari

"Allt förmår den som tror." Mark 9: 23.

SÄLLAN ha vi hört en bättre definition på tro än den som i ett av våra möten gavs oss av en kär, gammal svart kvinna. Hon tillspordes av en ung man, huru det går till att av Herren mottaga hjälp för våra påkommande behov.

På sitt karaktäristiska vis, pekande på honom med fingret, svarade hon med stort eftertryck: "Du behöver blott tro, att Han har gjort det, och det är gjort." Den stora faran med de flesta av oss är, att sedan vi bett Herren göra det, tro vi inte, att han gjort det utan fortsätta själva med att hjälpa honom och söka förmå även andra härtill. Sedan vänta vi att få se vad Han ämnar göra.

Tron säger sitt "amen" till Guds "ja" och tager därefter bort fingrarna för att låta Gud fullborda sitt verk. Trons språk lyder: "Befall din väg åt Herren och förtrösta på honom, han skall göra det."

O, så var tröst, mitt hjärta, och bida och hoppas,
Gud håller sina löften — ja vida därvid!
Han dröjer att oss pröva — all egen kraft förgår oss,
Han hjälper i sin egen behagliga tid.
Vi veta icke sättet, vi veta icke stunden,
men Herrens hjälp skall komma, och den kommer med frid!

Anna Ölander

Den aktiva tron kan tacka för ett löfte, som ännu ej gått i uppfyllelse. Den vet, att Guds checker äro lika värdefulla som reda penningar. — Matthew Henry.

Från "Källor i öknen" av Mrs. Chas. E. Cowman.