"Det är genom mycken bedrövelse, som vi måste ingå i Guds rike." Apg 14: 22.

DE TING, som sårats och krossats, bli världen till största glädje och nytta. Vetet mals, förrän det blir bröd. Rökelsen måste kastas i elden, innan dess vällukt frigöres. Marken måste brytas upp med den vassa plogen, förrän den är färdig att besås. Det är det förkrossade hjärtat, som behagar Gud. De ljuvaste fröjderna i livet ha framsprungit ur sorgen. Den mänskliga naturen synes behöva lidande för att kunna bliva till välsignelse i världen.

Längtar du att bli en tröstare, vill du få del i medlidandets heliga gåva, vill du bringa ett anfäktat hjärta något mer än blott en ytlig tröst, vill du i den dagliga samvaron med människor äga den fina takt, som aldrig tillfogar smärta — då måste du gå in på att betala priset för denna dyrbara fostran: i likhet med Honom måste du lida. — F. W. Robertson.

O dyra vän, i smärtans glöd,
då kropp och själ i djupsta nöd
sig under korset böja —
bevara i din andes grund
orubblig tro på segerns stund
och låt med Gud dig nöja.

Se, rökelsen ej dofta plär,
förr'n den i elden kastad är,
men då — hur ljuv den bliver!
Så var i hoppet redan glad
och vet, att sist uti sin stad
Gud dig sin glädje giver.

Minns — sädeskornet blev ej bröd,
förr'n det i kvarnen fann sin död,
och för att andra stöda
du måste tusenfaldigt ve
uti ditt eget hjärta se
och egna sår se blöda.
St-en-