"Men Israels barn ropade till Herren, och Herren lät då — — en frälsare uppstå, som frälste dem, nämligen Otniel, — — Kalebs yngre broder. Herrens Ande kom över honom." Dom 3: 9-10.

GUD bereder ännu sina hjältar, och när stunden är inne, kan Han i ett ögonblick insätta dem på deras plats, så att världen skall undra varifrån de kommit. Låt den helige Ande bereda dig, min dyre vän, genom all livets fostran, så skall, när det sista avslutande mejseldraget givits åt marmorn, det bliva en lätt sak för Gud att sätta konstverket på fotställningen och passa in det i nischen.

Det kommer en dag, då också vi i likhet med Otniel skola döma folken och under tusen år regera med Kristus på jorden. Men innan denna härliga tid kan komma, måste Gud bereda oss, såsom Han beredde Otniel vid Kirjat-Sefer, genom livets prövningar och de obetydliga segrar, vilkas betydelse vi måhända blott föga kunnat drömma om. Vi kunna dock vara förvissade om, att där den helige Ande har fostrat en Otniel, har himmelens och jordens Herre en tron i beredskap åt honom. — A. B. Simpson.

Du djupt bedrövade Guds barn, som gråter,
gråt, men gråt ut invid din Faders bröst!
Han, som så hult och kärleksfullt förlåter,
Han skänker och hugsvalelse och tröst.

Ty vet, den hand, som "obarmhärtigt" risar,
det är din Faders hand, minns alltid det!
Men just med agan Han dig nåd bevisar,
Det är Hans kärleks dolda hemlighet.

Tro ej, Han kärlekslös åser din smärta
och sluter hjärtat till för böneljud!
Ack nej! Han bär dig närmast vid sitt hjärta
men hemligheten är, att Han är Gud.

Han därför kan se över tidens möda,
Han håller trådarna uti sin hand.
De hjärtan, som vid troskamp här mest blöda,
få jubla mest på evighetens strand.
L. H.