"Och Herrens hand kom där över mig, och han sade till mig: 'Stå upp och gå ut på slätten; där skall jag tala med dig'." Hes 3: 22.

HAR du någonsin hört, att en människa, som Gud mycket brukat i sin tjänst, icke först har haft en speciell tid av väntan inför Herren, då alla egna planer blivit omkullkastade? Detta har varit fallet alltifrån Pauli tid, då han, brinnande i Anden över att få frambära det glada budskapet för tre år blev sänd till ensligheten i Arabien, och ända intill våra dagar.

Du hade hoppats att i "Syrien" få vittna om din tro på Jesus, då Han i stället sade till dig: "Jag vill, att du visar din förtröstan på mig, utan att vänta på att få gå ut till 'Syrien'."

Beträffande mig själv är saken mycket obetydligare, men i princip densamma. Jag hade hoppats se dörren öppnas på vid gavel för min litterära verksamhet, då den i stället helt och hållet stängdes. Läkaren trädde in till mig och sade helt kort: "Aldrig! Ni har att välja mellan att leva eller att arbeta, ty bådadera kan Ni icke göra."

Detta var år 1860. Sedan år 1869 fick jag ur min isolering giva ut en diktsamling. Då förstod jag klart den vishet, som låtit mig vänta nio år i skuggan. Guds kärlek är evigt densamma. Han älskar oss lika mycket, då vi varken se eller känna det. Hans kärlek är lika stor som Hans makt och omfattar hela universum. Han fråntar oss känslan av och medvetandet om vår tillväxt, emedan Han vet, vad som bäst kan bringa oss till mognad och befrämja Hans verk uti oss. — Frances Ridley Havergal.

Din väg, o Herre, vill jag gå
och icke min.
Hur törnbeströdd den vara må,
den är dock din!

Den är dock din — och det är nog,
hur brant den är.
Du som av nåd till barn mig tog,
min börda bär!

Jag vill blott komma hem till dig,
vad väg som helst.
Vad än i världen möter mig,
jag vill bli frälst!

Allt vad du gör är ganska gott:
fyll bägarn än
med sötma eller malört, blott
du räcker den!

Giv sjukdom eller hälsa,
ack, giv vad du vill!
Lär mig blott sjunga lov och tack,
o Gud, därtill!

Om och du döljer dig ibland,
din väg är god!
Det klarnar åter efter hand,
blott tålamod!

Tänk, när jag fullt förstår ditt sätt,
ditt tålamod!
Vad jubelrop: Din väg var rätt!
Din väg var god!
L. S.